Awakening av Elin Berge
Jag hade förmånen att få se och lyssna till dokumentärfotografen och filmaren Elin Berge när hon presenterade sitt fotoprojekt Awakening. Föreläsningen arrangerades av Kvinnohistoriskt museum i Umeå förra veckan.
Elin Berge på Kvinnohistoriskt museum, mars 2026.
Det var mycket intressant och givande att lyssna på när Elin berätta om sitt arbete som dokumentärfotograf. Bakgrunden och inspirationen till projektet var fotografen Sune Jonssons dokumentära skildringar av västerbottniska väckelserörelser på 60-talet. Med dessa som referens gav hon sig ut för att undersöka om det fanns en samtida motsvarighet till andlighet i ett av världens mest sekulariserade länder.
Det hon fann var en löst organiserad andlig rörelse bestående av kvinnor som tror på återkomsten av en gudomlig feminin kraft.
“I went out to look for God in secular Sweden. But to my surprise, I met a Goddess instead. Awakening is a depiction of a loosely organized awakening movement made up of women who believe in the return of a divine feminine power that will change everything.”
Under två års tid följde Elin olika grupper och deltog i en rad andliga aktiviteter, möten och sammankomster, där kvinnor tillsammans utforskar det feminina, kroppen och sin inre kraft.
Vi fick ta del av flera av de starka bilderna från hennes bok Awakening. Det var tydligt hur öppet och förtroendefullt deltagarna välkomnade henne in i sina gemenskaper och lät henne närvara vid ceremonier och ritualer.
Elin beskrev också de konstnärliga och etiska utmaningarna i arbetet. Hur behåller man en dokumentär distans till människor man kommer nära? Hur undviker man stereotypa framställningar? Hur skildrar man nakenhet utan att reproducera den manliga blicken? Och hur gör man rättvisa åt det förtroende man har fått?
En förutsättning för hennes närvaro var att hon själv deltog i samvaro, ritualer och workshops tillsammans med kvinnorna. Av det skälet berättar Elin att det här projektet har varit det svåraste att hålla en professionell distans till.
Presentationen var en del av Kvinnohistoriskt museums utställning The Goddess Returns – Protect the Earth som handlar om ekofeminism och konst. Ekofeminismen kopplar bland annat samman förtrycket av kvinnor med förtrycket av djur och natur. Rörelsen har ett antal inriktningar och jag uppfattar att Elins projekt främst dokumenterar en riktning som skulle kunna kallas spirituell ekofeminism.
I boken Awakening finns ett avslutande samtal mellan författaren och artisten Annika Norlin och Elin Berge. Samtalet är otroligt värdefullt för att förstå kontexten kring projektet. Samtalet är en sorts meta-reflektion om projektet när boken efter flera års arbete till slut är färdig. I samtalet frågar Annika om inte Elin kände en risk att framför allt män inte skulle förstå bilderna, utan att objektifiera (de nakna) kvinnorna.
Personligen har jag inga problem att både förstå berättelsen som den presenteras i bilder och text. Jag uppfattar inte att det finns något objektifiering av kvinnorna, trots deras nakenhet. Men den närhet, intimitet och systerskap som bilderna skildrar har jag svårt att känna igen mig i som man.
Det är kanske inte konstigt att bilderna väcker frågor hos mig. Å ena sidan förstår jag behovet av systerskap, att tillsammans hitta styrka, att få glädjas åt och fira sin kvinnlighet i ett patriarkalt samhälle. Men bilderna väcker också frågan vad det kvinnliga är. Kan det kvinnliga existera utan motpol i det manliga (vad det nu är?).
Jag tänker på boken Jag har aldrig känt en man av Jacqueline Harpman, där en grupp kvinnor tillsammans kämpar för att överleva i en okänd och främmande miljö, på en planet där alla män försvunnit spårlöst. I en värld där det enbart existerar kvinnor, är då inte alla bara människor?
Men det här är bara ett exempel på filosofiska funderingar som väcks under det fantastiska bildspelet.
Bilderna är otroligt vackra, och det är ingen tvekan om att det är en konstnär bakom kameran. Men trots Elins fantastiska bilder är mitt starkaste intryck inte någon enskild bild, utan projektet som helhet. Hennes ständiga nyfikenhet och hennes mod att öppet utforska världen.
Efter presentationen fick publiken möjlighet att ställa frågor, och engagemanget var stort. Många undrade över hennes syn på denna form av nyandlighet. Andra undrade om hon såg några gemensamma drag hos kvinnorna som sökt sig till rörelsen.
Intressant nog handlade inga frågor från publiken om fotografisk teknik — som kameraval, bildformat, komposition eller ljussättning. Jag tolkar det dels som att bildspråket upplevdes så självklart och starkt att tekniken blev underordnad, dels som att intresset i första hand riktades mot ämnet, snarare än mot fotografi som hantverk.
Boken Awakening gavs ut 2020, precis före pandemin, vilket försvårade möjligheterna att nå ut brett med lanseringen av boken. Men att döma av den fullsatta salen finns det fortfarande ett stort intresse — både för Elins bilder och för den samtida feminina andlighet de skildrar.
Här finns ett urval av bilder från projektet: https://www.elinberge.com/#/awakening/
Boken går att köpa på Bildmuseet (Jag såg att de hade några ex kvar i shopen), eller beställas på nätet. Efter att ha läst boken kan jag verkligen rekommendera den!